Den motvillige profeten

År 1990 vann den kristna popgruppen Edin-Ådahl Melodifestivalen med ”Som en vind”. En av bröderna, Simon Ådahl, har utkommit med en biografi Den oväntade resan, berättad för och nedtecknad av Göran Jacobson, utgiven på Sjöbergs förlag.

Boken handlar till en del om Ådahls musikkarriär som startade tidigt, redan före tonåren med turnéer i Sveriges och Finlands frikyrkor med bröderna Dan och Frank. Melodifestivalen blev ett nationellt genombrott. Senare milstolpar i karriären är bland annat en skivinspelning med Ulf Lundell. Ändå är den musikaliska berättelsen en parentes i sammanhanget. I centrum står i stället den profetiska gåva som Ådahl fått, men som han inte alltid vågat lyssna till.

Att ta del av Simon Ådahls profetior är som att åter igen höra söndagsskolans berättelser. Det handlar om profetior av ren gammaltestamentlig karaktär. Gud talar direkt till honom – och andra. Exemplen är många och lärdomen blir varje gång: lyssna alltid när Gud vill säga något och lyd honom.

Vägen till profeterandet var inte självklar. Det var en livskris som blev starten på ”den oväntade resan”. Efter en skilsmässa gick Ådahl ned sig, slängde Bibeln i väggen med en sista desperat bön till Gud: ”Ge mig en kvinna”. Dagen därpå träffade han Maria. Till skillnad från sin blivande make hade hon ingen bakgrund i eller kännedom om kristen tro, något som han såg som en lättnad.

Under en semesterresa i utlandet väcker Maria sin man mitt i natten, i panik: en man har kommit in i deras hotellrum (och försvunnit igen). Hon berättar att han presenterat sig som aposteln Matteus och att denne skall ha sagt: ”Säg åt din man att läsa min bok”. Förvirrad och rädd frågar hon sin man: ”Vad är en apostel?”.

Uppenbarelsen innebar en andlig pånyttfödelse. Sedan dess går Simon Ådahl med Gud, som han säger. För honom är kristendom relation snarare än religion. Medan religionen gärna blir förknippad med riter, måsten och regler, handlar relationen om att vara i kontakt med Gud. Gud uppsöker människan och talar till henne. Ibland, beskriver Ådahl, får han budskap som han själv inte förstår, men som måste framföras (eftersom Gud inte ger sig!). Många är de som kan vittna om Simon Ådahl som en gudsman och som har tagit del av de mirakler som följer i hans spår.

”Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft”, står det i Första Korintierbrevet 1.18. I presentationen av boken har Ådahl själv uttalat risken för att läsaren kommer att tycka att hans bok är riktig smörja – och visst verkar det helt galet ibland! Som när han av Gud kallas att besöka Växjö domkyrka sent om kvällen när den är stängd, men som av gudomlig kraft öppnas när han går dit.

Berättelserna om hur han berört andra genom Guds förmedling berör även mig, och jag sträckläste boken. Plötsligt har Bibelns berättelser om Samuel, Paulus och andra som nås av Guds röst fått en ny dimension: Gud talar till och genom människor även i vår tid och i vår lilla del av världen. Det är en svindlande tanke.