November

Kall gick våren förbi och sommarn drunknat
har i larm, bekymmer och svåra sorger.
Nu, då jag minst det vågat vänta, livet
räcker handen.

Höst, barmhärtigt du lagt din stora goda,
svala hand på mitt febertrötta hjärta.
Nu i dämpad musik sig öppna stilla
blida dagar.

Vek i afton följer jag ån som kväller
tyst och svart emellan vissnade ängar.
Lent över vattnet breder västerhimmeln
grått och purpur.

Hemåt går jag nu i skymmande dager,
och – som ljusen i mörka gårdar tändas –
blänka i själen ömma ord, som hälsa
dig, november.

av Ragnar Jändel

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s