Under flera års tid har jag följt Erik Schüldts fina program, Lördagsmorgon i P2. I det spelar Schüldt musik helt utifrån sina egna preferenser. Han är aldrig rädd att upprepa sig. Arvo Pärt dyker upp i varenda program. Att hans favoritsångerska är tyska barocksopranen Simone Kermes kan inte ha gått någon lyssnare förbi. Musikinslagen varvas med reflektioner som är något utöver de vanliga: de är andliga. Här är en person som tänker, känner, upplever, lever med musiken och delger oss sin filosofi.
För något år sedan sändes också Människan och maskinen, om synen på människan i den västerländska kulturen. Jag hörde bara något enstaka program, men blev mycket imponerad av det ambitiösa anslaget och kunnigheten i det.
Karl Ove Knausgård
På Expressens pod-radio sänds programmet 60 minuter, där Schüldt under en timme samtalar med en kulturpersonlighet. Sällan har jag hört ett så fint och intressant samtal som det med författargeniet Karl Ove Knausgård. Knausgård har alltid intressanta saker att säga: han som få lyckas avslöja det där innerst förbjudna och primitiva hos människan på ett naturligt sätt. Men i programmet är det han som blir avslöjad. Knausgård blir uppriktigt förvånad, ja mållös, över att höra från Schüldt att han är en kristen författare. ”En av de mest kristna författare jag har läst”, säger Schüldt, som läst mycket kristen litteratur, intresserad av kyrkans tidiga mystiker som han är. När så Schüldt förklarat vad han menar, säger Knausgård att han aldrig har tänkt i dessa banor, men att han inser att hans intervjuare har helt rätt. Lyssna här.
Ett ögonblick i svensk kulturhistoria!
Minerva 
Jag hörde också podsändningen. Ganska häftigt att med Knausgårds reaktion oavsett om man har kristen livssyn eller ej. Erik Schüldt är också en udda och intressant person som fyller ett tomrum i medieutbudet.
Hans program i P1 är också underbara. Vilken gåva att du lade ut programmet, hade noll koll på Expressen som pod-radiosändare.
Så här säger Eric Schüldt om Simone Kermes i DN:s intervju efter att ha tilldelats Lagercrantzen:
”Om det är sant vad Dostojevskij sa om att skönheten ska frälsa världen, så är den tyska sopranen Simone Kermes denna livsåskådnings främsta profet. I sina bästa stunder sjunger hon vackrare än någon annan.”
I jag tror nästan alla program i 60 minuter uppstår ett ögonblick där den intervjuade personen hamnar inför en ny insikt om sig själv och ofta om sitt skapande tack vare en reflektion av Eric Schüldt. Det tycks alltid finnas något som han har sett, men som de själva aldrig varit medvetna om. Exemplet med Knausgård ovan är belysande, men lyssna också på exempelvis Alice Bah Kuhnke eller Olov Enquist. Fascinerande.
Det är även djupt berörande hur han varsamt och med stor respekt inför sina intervjupersoner för ett samtal där de intervjuade nästan från början tycks infinna sig i ett lugn och i en så trygg situation att de vågar bli personliga. Frågorna han ställer, eller de konstateranden han gör, är ju inte heller de mer klichéartade, utan oftast uttryckta från en oväntad, men intressant vinkel.